Både EU-kommissionen och WWF ger grönt ljus för fiskodling

HBL 15.6.2019

På Åland, där man producerar cirka hälften av mängden odlad fisk i landet, har Ålands landskapsregering inte beviljat nya tillstånd på 15-20 år.

Fiskodlingen i skärgården har igen kommit i blickpunkten genom ett par debattinlägg av professor Claes Gustafsson under våren i HBL. Som vanligt är det de negativa synpunkterna som dominerar.

I större delen av den finländska skärgården har befolkningsutvecklingen varit alarmerande negativ under lång tid. Det kämpas hårt, energiskt och kreativt för att finna näringar och sysselsättning för att vända den långvariga negativa befolkningstrenden.

Tidigare ansåg många skärgårdskännare, och anser än i dag, att småskalighet borde vara huvudinriktningen. Men världen har förändrats och globaliseringen medfört att gränserna öppnats. Skärgården har svårt att avvika och därför är det stordrift som gäller inom många branscher. Det betyder att alternativen blir väldigt få. Den största tillgången som finns är vatten i form av vattenbruk. Får inte havet användas kommer risken för sotdöd för skärgården att öka kraftigt. Många anser att det är fjällfisket som skall gälla vid sidan om turism med mera. Men det har visat sig att nämnda småskaliga näringar, trevliga i sig och bra som komplement, ger relativt lite i form av arbetstillfällen och skatteinkomster.

Fiskodlingen är den näring som konkret har visat sig klara den globala konkurrensen bäst och även skapa utrymme för välfärd i de skärgårdskommuner där verksamheten är synlig. Det är möjligt att producera odlad fisk till världsmarknadspriser också i Östersjön. Men för att kunna fortleva och utvecklas måste näringen få möjlighet att expandera. Företagarintresse finns i skärgården för fiskodlingsnäringen. I landet produceras cirka tio-tolv miljoner kilo forell och sik och efterfrågan torde vara ännu större. Den bild som Gustafsson målar upp av att de politiska beslutsfattarna skulle vara slappa mot fiskodlarna och låta dem bedriva ålderdomliga särintressen är långt från sanningen. Odlingen övervakas strikt och nya tillstånd har inte beviljats på flera år. Enda undantaget är några nya tillstånd i havsmiljö.ANNONS

På Åland, där man producerar cirka hälften av mängden odlad fisk i landet, har Ålands landskapsregering inte beviljat nya tillstånd på 15-20 år. Motståndet är benhårt framför allt från de lokala myndigheterna, men också mediernas negativism är framträdande och det i hela landet.

Marknadsutrymme på den inhemska marknaden finns eftersom importen av norsk lax är cirka 30 miljoner kilo. Den belastning av miljön som fiskodlingen står för är cirka 3 procent av det totala fosforutsläppet och cirka 2 procent av kväveutsläppet i Östersjön. Genom riktad utfodring och förändringar av fodrets innehåll har det varit möjligt att väsentligt minska belastningen. Ett faktum som beslutsfattarna inte har beaktat. Och arbetet med att minska belastningen fortsätter.

En positiv händelse i Åboland som man kommit i gång med är att man tillverkar fiskmjöl av strömming som sedan används vid fodertillverkning. Uttaget påverkar Östersjön positivt. Professor Gustafsson hävdar att fiskodling är ålderdomlig. Verkligheten är att näringens omfattning expanderar i världen. En orsak är att de vilda fiskbestånden i världen minskar. Föda behövs som bekant och fisk är hälsosamt. Fiskodlingen hör i princip inte till EU:s kompetensområde beträffande odlingstillstånd. Men EU-kommissionen har uttalat sig uppmuntrande för fiskodling och samma signaler har också hörts från bland annat WWF som inte längre anser att den odlade fisken bör vara rödmärkt, vilket betyder att den är grönmärkt från 2014 och att näringen tagits bort från Helcoms hotspot-lista för Östersjön redan 2002.

Östersjön är ett hav i kris. Åtgärder behövs, men inte genom delvis falsk och förvrängd information eller genom att sila mygg och svälja elefanter.Olof Öström, John Wrede, Brändö, Åland

https://www.hbl.fi/artikel/bade-eu-kommissionen-och-wwf-ger-gront-ljus-for-fiskodling/